I fredags hoppade vi in i bilen läskigt tidigt på morgonen och bilade igenom nio olika stater på tolv timmar. Det skulle egentligen bara ha tagit ca åtta-nio timmar, men TRAFFIK (!!!) hände. Väl inne i Massachusetts stog vi i bilkö i två timmar bara för att komma över till Cape Cod, stället där vi skulle spendera första dagarna. Efter våra första tio timmar i en bil så var det sisådär att fastna i bilkö, men utöver det så var resan faktiskt rolig (tro det eller ej). Jag hade faktiskt förväntat mig mer kaos med tanke på att tre annars högljudda barn och tre halvtrötta vuxna satt i bilen.

 

Idag är vi alltså inne på dag tre här på Cape Cod, och jag kan inte säga annat än att det är ett helt fantastiskt ställe. Jag är så jäkla glad att mina hosties tog med mig hit, annars hade jag nog inte själv tagit mig tiden att åka upp hit på min lediga tid. En bil är ett måste för att se de bästa platserna, och jag hade aldrig orkat köra denna sträcka själv i vår bil. 

 

Stället vi bor på ligger alldeles vid stranden och vattnet och är hur fint som helst. Sånt typiskt båt/hav/snäckor/wow/ljusslingor/mysigt/gulligt ställe. Ni förstår ungefär vad jag menar va? Bra. Vi tog en roadtrip runt här i Cape Cod igår och åkte förbi de mest otroliga hus och områden jag någonsin sett. Gigantiska strandvillor med utsikt över havet, och tomter stora nog att spela två paralella fotbollsmatcher på. Plus läktare. Helt sjukt att vissa har ett sånt hus som sin sommarstuga att åka till tre veckor på sommaren. Jag skulle bo där jämt.

 

Utöver att åka bil så har vi mest spenderat vår tid på standen + haft sight seeing här runt om. Jag kastar in bilder från vår resa (som mestadels är på vatten, varsågod) för att försöka ge lite rättvisa på vår tillvaro. Imorgon lämnar vi Cape Cod och åker vidare till Boston för lite turistande. Lägg gärna märke till min fruktansvärda bränna också, it's painful. Ett ofattbart stort grattis på morsdag är min mamma värd idag också. Egenligen är hon värd precis hela världen, men ett grattis är det närmsta jag kan komma till det just nu. Älskade mamma. 

Har jag nämnt tidigare att det inte riktigt är min starka sida att planera saker i tid? Jag är verkligen definitionen av en sån "äh, det löser sig senare"-människa. Fantastiskt dumt kan jag tycka egentligen. Speciellt nu när jag står här, några timmar innan vi åker till Massachusetts, och inser att jag faktiskt inte ens har börjat packa + är dötrött (jag tackar dock högre makter för att torrschampoo finns, en mindre sak att pressa in innan vi åker). 

 

Vi åker alltså härifrån vid fem-tiden imorgonbitti och ska köra en roadtrip hela vägen upp till MA, och sen hem igen på tisdag. Med vi så menar jag mig själv tillsammans med min hostfamily. Nu tänker ni att "varför åkte ni inte idag istället, det är ju ändå helgdag" men nejdu, det är det minsann inte. Inte idag iallafall. På måndag är det däremot helgdag och ledigt och känt som Memorial Day här i USA. Dagen "firas" för att visa uppskattning till alla män och kvinnor som avlidit i krig. Mycket här i staterna handlar om krigshistoria. Iallafall här i DC området (pga huvudstad). Riktigt spännande kan jag tycka, och man märker verkligen hur otroligt mycket mer patriotism det finns här än i Sverige. 

 

Detta hamnade väldigt off track, men jag ser hur som helst väldigt mycket fram emot denna resa! 

Jag känner att det blir sånna otroliga hopp mellan dagarna jag skriver här, men jag har faktiskt en bra förklaring. Kort och gott är det att jag hittar på de allra flesta äventyren under helgerna och det är de som är kul att läsa om. Mina vardagar flyter numera som på rutin och det känns fruktansvärt bra för min del men tråkig läsning för er del. På kvällarna hinner jag knappt hitta på något för det blir så sent efter middagen och allt. Eller det var egentligen en lögn, för tiden har jag de flesta dagarna, men tyvärr inte orken. Att kliva upp halv sju på morgnarna, leka hela dagarna, vara utomhus i 30+ graders värme och sen vara pigg nog att gå utanför huset på kvällarna är svårt kan jag lova. Tur att jag trivs här hemma! Jag och min hostmom har börjat kika på Big little lies på kvällarna nu och det känns som ett bra avslut på dagen. 

 

Denna helg har känts lugn ändå. Jag har köpt massor med nya kläder, varit på prommis runt här i området, träffat Erica på middag, kikat på hockey, preppat inför vår roadtrip till Massachusetts nästa helg (har jag berättat om det?) och mest bara tagit helgen som den kommit. Vi skulle egentligen på hike igår, men planerna vart inställda och vi tänkte ta det någon helg framöver istället. Idag är det Boat Cruise som står på schemat och jag vet faktsikt inte om jag tycker det låter superkul eller hur tråkigt som helst. Allt för sina LCC-möten:) Hockey och dusch är planerna just nu (wow, multitask), så återkommer jag med hur vår cruise var senare!

Idag så har sköldpadds-safari stått på vårt schema. Japp, ni läste helt rätt. Vi hittade en pond med hur många sköldpaddor som helst i. Läskigt många faktiskt. Vi som först skulle stanna och kika på ankorna fick oss en väldig överraskning när en, två, sju, tio sköldpaddor kom simmandes förbi i vattnet. Väldigt spännande dag faktiskt! Vädret har också lyckats hållt i sig och det ska bli ännu varmare i veckan till och med, wow. 

 

Jag funderar på att göra en ny tattoo också. Jäklar vad kul det skulle vara ändå, bara för att liksom. Känner att jag borde göra något litet och diskret, men nej hurrni, jag vill ha något stort och synligt. Jag ska klura lite till på detta, men snart så sitter det garanterat något nytt bläck där - stort eller litet. 

Idag är det söndag den 14 maj, vilket betyder morsdag här i USA och Viktorias tjugo-årsdag i Sverige. Just idag känns det faktiskt lite sisådär att inte vara hemma och kramas med både mamma och Viktoria, men jag försökte göra det bästa av denna dag här borta istället. Jag började dagen med att kramas med mina hostkids och bara hänga med familjen ett tag, och tog sen metron in till DC och har gått runt där idag. Resan in, som normalt går på ca fyrtio minuter, låg idag på två timmar. Visste verkligen inte om jag skulle skratta eller gråta när de säger att metron är "out of order" halva vägen genom resan, och att Shuttle bussar väntade utanför. För er som åkt buss i Stockholm, mitt i centrum, vet hur mycket trafik det kan vara. Tänk då hur hysteriskt det var att åka buss i huvudstaden här. Människor som aldrig i livet borde äga ett körkort, vägbyggen, detours, trafikolyckor, red lights (loooots of them) och åter igen människor som aldrig i livet borde ha ett körkort är anledningen till denna hysteri. För att få in lite positivt i denna misär (://) så kan jag iallafall konstatera att det var tjugofem grader varmt hela dagen!! Whey.

 

Väl i DC gick jag från The White House till Washington Memorial via National Mall (det är en park, inte ett mall egentligen) och till Capitol Hill. Tog mig alltså genom nästan hela turiststråket i centrala DC. Min plan var egentligen att gå på US Holocaust Memorial Museum, men köerna var helt out of control så pass sent på dagen. Efter Capitol Hill åkte jag till de som tidigare var Washington Coliseum (pappa, bli inte för avis nu). I denna former arena hade Beatles sin allra första spelning här i staterna. Jättehäftigt att se, men jättetråkigt att dom idag har byggt om hela arenan till en stor butik. Jättekul att ha varit där iallafall! Hemresan gick mycket smidigare och snabbare, och just nu är jag så trött så jag nästan somnar framför skärmen. 

Tisdag och onsdag denna vecka var inte bland mina topp 10 dagar direkt. Eller ja, topp 10 över bad days möjligtvis. USCH kan jag bara säga. Jag kände mig dock mycket fräschare på onsdag eftermiddag/kväll och kände därför att det skulle funka perfa att jobba på torsdag. Jag kan fortfarande inte avgöra om det var ett bra eller dåligt beslut, men aja jag lever nu iallafall! 

 

Jag och mitt minsta lilla monster var ute på picknick/krokodiljakt/djungeläventyr/kalla det vad du vill idag. Jag kände att det var bara till att passa på att vara utomhus nu när det faktiskt råkade vara regnuppehåll!! Ja hurrni ni hörde rätt, det var uppehåll från regn några timmar idag på dagen. Fantastiskt. För er som mot förmodan inte ägnar er lediga tid åt att kika vad jag har för väder här borta, så kan jag berätta att idag firar vi en vecka med konstant ösregn (minus vårt uppehåll idag). Grattis till oss! 

 

Jag fick ta helg en timme tidigare idag och hade därför gott om tid på mig att fixa mig inför kvällens påhitt. Jag var bjuden på BBQ till en av de supergoa tjejerna från Österrike. Vem tackar nej till bra sällskap och god mat liksom? Nähej, inte jag iallafall. Väl där hade jag fruktansvärt roligt och hela german/austria-gänget var där. Det var poolhäng och läskigt god mat som stod på schemat, och vi planerade även morgondagen. Annandale, Carmen och ESC är det som gäller imorgon. Just nu: SOVA!

Som jag nämnde i inlägget innan så flyger verkligen tiden förbi här borta. Allting går så fort. Om drygt en vecka har jag redan varit här i två månader. Två månader av ren jäkla lycka kan jag lova.

 

De senaste två helgerna har varit fulla med nya äventyr och nya människor. Förra helgen var det närmare 35 grader fredag, lördag och söndag, och jag (som annars inte är så jättemycket för värme) älskar det. Bowling, Great Falls och Burke Lake Park var det som stog på schemat då. De två sistnämnda platserna var verkligen helt breath taking och båda dagarna kände jag att jag egentligen aldrig ville åka därifrån. Helt rätt uppladdning för att börja en ny jobbvecka kan jag lova.

 

Hela förra veckan flöt på hur bra som helst och jag var knappt ens trött på fredageftermiddag. Wow. Hela fredagen bestod dock av det sjukaste regn jag någonsin varit med om. Gatorna var mer eller mindre som egna floder som gick ihop och ifall någon skulle ha tagit ut en gummibåt på vår parkering så skulle den garanterat flyta runt där. Det hade kanske egentligen inte varit helt fel. Regnet höll i sig enda till lördagen och ställde till det för våra planer ganska rejält. Vi hade tänkt åka till ett Battlefield i Manassas, men att gå runt i lera hela dagen hade ingen av oss någon större lust med. Istället vart det pannkakor på IHOP och ett besök till mallet, dumt att klaga. På kvällen åkte vi in till DC för en utekväll där, och att vara mindreårig på korgen i USA innebär stora X på händerna så att ingen ska missa att en inte är tjugoett år än. INGEN ska missa det. Tack. 

 

Hela min gårdag spenderade jag i sängen, hulkandes i en hink (hoppas ingen av er sitter och äter i läsande stund, förlåt isåfall!!). Det vart något i stil med en heldag av fastande. Inte ens vätska ville stanna kvar i kroppen. Usch, fy och blä för den dagen kan jag säga. Min hostmom har varit världens ängel hela dagen dock, och kommit med alla möjliga saker som möjligtvis skulle kunna underlätta det för mig. Guld värt. Jag börjar sakta men säkert att må bättre, men än är jag inte 100%. Jag fortsätter med min vätskeersättnings-kur och håller alla tummar för att bli helt frisk VÄLDIGT snart. 

Det sägs att tiden går fort när man har roligt, och jag kan lova att livet går i 180 km/h här. Idag var den första dagen sedan jag kom till staterna som jag faktiskt haft en hel dag utan några som helst planer, och därmed också en hel dag till att stanna upp och tänka efter lite. Jag saknar inte Sverige, inte än. Jag saknar inte min säng där hemma, jag har en säng att kalla min här borta också. Jag saknar inte mina kläder eller ens mina böcker, materiella ting kan köpas nytt. Jag saknar inte vår nya lägenhet, jag saknar inte gatorna i Sundsvall och jag saknar inte maten där hemma. Egentligen känner jag ännu inte att jag saknar min familj och mina vänner heller. Jag kommer snart och göra det, det är jag säker på, men inte än. Det jag känner nu är mest bara en sån enorm uppskattning till dessa människor istället. Jag tror inte att vi inser värdet i våra relationer fören vi får lite distans till dom.

 

Jag har vuxit upp i mina hittills nitton år tillsammans med min familj, och vuxit ännu mer tillsammans med mina vänner i olika delar av livet. Alla dessa människor har tillsammans hjälp till att forma den personen jag är idag, och jag tycker att de har gjort ett jäkla bra jobb. Grattis till er. Vi har varit igenom bra och dåliga stunder tillsammans. Motgångar och framgångar. Skrattat och gråtit. Lärt av varandra och bara funnits och stöttat ibland. Jag känner bara en sån otrolig tacksamhet till alla som någonsin haft en inverkan i mitt liv. FAN va bra ni är. Skulle jag kunna så skulle jag sätta er allihopa på ett flyg hit, så ni också skulle få uppleva alla de otroliga saker jag får vara med om varje dag här borta. WOW.