DAY FIFTYTWO

Som jag nämnde i inlägget innan så flyger verkligen tiden förbi här borta. Allting går så fort. Om drygt en vecka har jag redan varit här i två månader. Två månader av ren jäkla lycka kan jag lova.
 
De senaste två helgerna har varit fulla med nya äventyr och nya människor. Förra helgen var det närmare 35 grader fredag, lördag och söndag, och jag (som annars inte är så jättemycket för värme) älskar det. Bowling, Great Falls och Burke Lake Park var det som stog på schemat då. De två sistnämnda platserna var verkligen helt breath taking och båda dagarna kände jag att jag egentligen aldrig ville åka därifrån. Helt rätt uppladdning för att börja en ny jobbvecka kan jag lova.
 
Hela förra veckan flöt på hur bra som helst och jag var knappt ens trött på fredageftermiddag. Wow. Hela fredagen bestod dock av det sjukaste regn jag någonsin varit med om. Gatorna var mer eller mindre som egna floder som gick ihop och ifall någon skulle ha tagit ut en gummibåt på vår parkering så skulle den garanterat flyta runt där. Det hade kanske egentligen inte varit helt fel. Regnet höll i sig enda till lördagen och ställde till det för våra planer ganska rejält. Vi hade tänkt åka till ett Battlefield i Manassas, men att gå runt i lera hela dagen hade ingen av oss någon större lust med. Istället vart det pannkakor på IHOP och ett besök till mallet, dumt att klaga. På kvällen åkte vi in till DC för en utekväll där, och att vara mindreårig på korgen i USA innebär stora X på händerna så att ingen ska missa att en inte är tjugoett år än. INGEN ska missa det. Tack. 
 
Hela min gårdag spenderade jag i sängen, hulkandes i en hink (hoppas ingen av er sitter och äter i läsande stund, förlåt isåfall!!). Det vart något i stil med en heldag av fastande. Inte ens vätska ville stanna kvar i kroppen. Usch, fy och blä för den dagen kan jag säga. Min hostmom har varit världens ängel hela dagen dock, och kommit med alla möjliga saker som möjligtvis skulle kunna underlätta det för mig. Guld värt. Jag börjar sakta men säkert att må bättre, men än är jag inte 100%. Jag fortsätter med min vätskeersättnings-kur och håller alla tummar för att bli helt frisk VÄLDIGT snart. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback