Idag var jag iväg på mitt första au-pair möte vid Boston Market i Burke. Kinamat och skitsnack stog på schemat denna söndag och jag kan verkligen säga att jag blev positivt överraskad, då jag inte alls hade förväntat mig att de andra tjejerna skulle vara så pass snälla (japp hurrni, jag förväntade mig det värsta). Vi satt där i säkert två timmar och pratade, och gick sedan till Dollar Tree för att köpa godis. Jag menar, hur bra är det inte med ett ställe som säljer ALLTING för en dollar/st? Godis blev det kan jag lova!

 

Väl hemma igen firade vi L som fyller år på torsdag, men lämnar oss för att åka tillbaks till Sverige på onsdag. Det känns lite sisådär, då vi spenderar större delen av vår vakna tid tillsammans och har gjort det nu i en månad. Supergod pasta till middag och jordgubbar mm. till efterrätt. Efter middagen skulle det vara movienight för oss, men jag kände att hockey var prio 1 och har därför spenderat större delen av kvällen framför Capitals vs. Maple Leafs. Imorgon väntar en helt ny jobbvecka full med aktiviteter!

I förrgår var det en månad sedan jag sa hejdå till min familj på Arlanda och en månad sedan jag landade på JFK. Förstår ni ens hur snabbt tiden går eller? En av tolv månader har redan passerat och jag har hunnit med så himla mycket på bara denna korta tid. 

 

Jag var somsagt iväg till Wilmington, North Carolina med fyra andra au pairer förra helgen och jäklar vad roligt jag hade det. Vi var på One Tree Hill-sight seeing, hängde på stranden och bara njöt av att vara i den kanske mysigaste staden jag någonsin sett. Jag skulle verkligen rekomendera att åka dit varesig du sett serien eller inte (stort plus ifall du kör OTH-tour tho, just saying). Vi bilade 7(isch) timmar ner efter jag slutade jobba på fredagen och kom hem på söndagkväll. Så värt det!

 

Denna vecka har varit helt okej faktiskt och har mest bara flytit på. Jobb, jobb och mera jobb. Det är tur att jag trivs så pass bra. Igår så tog vi tag i turistandet i vår egen stat once again och åkte till Arlington National Cemetery. Vad är det för något tänker ni då. Svaret är att det är ett av de mäktigare platser jag någonsin varit på. Det är en kyrkogård för de militärer som dött i strid (bl.a.) och det är hela, öppna fält med vita gravstenar. Var osäker på om jag borde vara amazed eller rädd, men mäktigt var det iallafall!

Det är alltså redan dag tjugofyra. Hur sjukt är inte det ens? Och hur dumt är det inte att jag har lämnat denna blogg orörd i snart två veckor? Till mitt försvar så är jag mitt upp i den största omställningen jag någonsin har gjort, och jag försöker komma igång så bra som möjligt här borta. Bloggen blir då inte prio ett.

 

Jag började min vistelse här med att hamna i en tandläkarstol och fick dra ut min ena visdomstand. Tror ni jag har tandförsäkring här eller? Nej hurrni, det har jag inte. Det löste sig väldigt bra med allting dock, men FY vad jag satt i en jobbig situation. Annat än det så har jag turistat i Washington DC, sett kanske världens finaste film på bio, varit på en riktigt NHL-match (!!!), åkt på kvällsäventyr, upplevt amerikansk mat (ingenting att skryta över imo) och träffat goa vänner. Med två av mina nya kompanjoner (+ två till) ska jag ta och åka ner till North Carolina i helgen. Hur spännande ens? 

 

Jag har hamnat helt rätt här i US känner jag. Dessa två veckor har varit upp och ner och hit och dit, men jag känner nu när allt börjar lunga ner sig att jag verkligen, verkligen trivs. Jag skulle egentligen vilja skriva exakt vad jag gör på dagarna och ta kort på mina goa ungar här borta och visa allt roligt vi gör tillsammans, men tyvärr funkar det inte så. Jag känner inte att det är min buissness att lägga ut kort på andras barn och berätta vart vi hänger på dagarna.