Idag är det söndag den 14 maj, vilket betyder morsdag här i USA och Viktorias tjugo-årsdag i Sverige. Just idag känns det faktiskt lite sisådär att inte vara hemma och kramas med både mamma och Viktoria, men jag försökte göra det bästa av denna dag här borta istället. Jag började dagen med att kramas med mina hostkids och bara hänga med familjen ett tag, och tog sen metron in till DC och har gått runt där idag. Resan in, som normalt går på ca fyrtio minuter, låg idag på två timmar. Visste verkligen inte om jag skulle skratta eller gråta när de säger att metron är "out of order" halva vägen genom resan, och att Shuttle bussar väntade utanför. För er som åkt buss i Stockholm, mitt i centrum, vet hur mycket trafik det kan vara. Tänk då hur hysteriskt det var att åka buss i huvudstaden här. Människor som aldrig i livet borde äga ett körkort, vägbyggen, detours, trafikolyckor, red lights (loooots of them) och åter igen människor som aldrig i livet borde ha ett körkort är anledningen till denna hysteri. För att få in lite positivt i denna misär (://) så kan jag iallafall konstatera att det var tjugofem grader varmt hela dagen!! Whey.

 

Väl i DC gick jag från The White House till Washington Memorial via National Mall (det är en park, inte ett mall egentligen) och till Capitol Hill. Tog mig alltså genom nästan hela turiststråket i centrala DC. Min plan var egentligen att gå på US Holocaust Memorial Museum, men köerna var helt out of control så pass sent på dagen. Efter Capitol Hill åkte jag till de som tidigare var Washington Coliseum (pappa, bli inte för avis nu). I denna former arena hade Beatles sin allra första spelning här i staterna. Jättehäftigt att se, men jättetråkigt att dom idag har byggt om hela arenan till en stor butik. Jättekul att ha varit där iallafall! Hemresan gick mycket smidigare och snabbare, och just nu är jag så trött så jag nästan somnar framför skärmen.