Hur fint är det inte att kunna säga att jag ännu bara levt en femtedel av mitt liv? En femtedel och jag kan lova att jag redan nu har skrattat och varit lycklig tillräkligt för att det skulle kunna räcka en hel livstid. "En femtedel?" tänker ni nu. "Hur många lever tills dom blir hundra ens?" Jag skulle kunna sätta in vilket bråktal som helst. En tiondel. En tjugosjundedel. En hundradel till och med. Det spelar ingen roll. Jag kanske inte når enda upp till hundra år egentligen, vad vet jag, men något jag däremot vet är att jag är nitton år idag och bannemig odödlig.

 

Jag har varit ute och gått mer eller mindre runt hela stan ikväll. Någonstans på vägen insåg jag att jag faktiskt har en historia att berätta vid varje gathörn jag passerade. Vartenda ett.

 

Jag var tretton år och tog bussen in till stan en fredagkväll med två kompisar. Vi hoppade av bussen och gick till torget, men vände lika snabbt och tog nästa buss hem. Jag var fortfarande tretton år och gick längs Selångersån i en alldeles för kort klänning och med en väldigt bra vän vid sidan om mig, lyssnandes på ItaloBrothers i min Sony Ericsson. Vi var helt redo för en kväll på Polar.

 

Jag var fjorton år och fotade längsmed Storgatan medan mina kompisar plankade. Vi trodde verkligen att vi ägde världen den kvällen. Jag var fortfarande fjorton då jag och en vän irrade runt i varje gränd i hela stan innan vi hittade Trädgårdsgatan. Vi sa till vår lärare att vi hade tid på sjukhuset, för hur skulle vi säga att vi egentligen skulle till UMO?

 

Jag var femton år och sprang febrilt upp och ner för Sjögatan tre sommardagar i rad. Det var Gatufesten och jag kan lova att det vart många turer mellan scenerna och tivolit innan dagarna var slut.

 

Jag var sexton år och gick ifrån navet, förbi torget och ja/nej parken, genom tunneln, förbi både Hedbergska och tjärnen bakom polisstationen. Jag kom fram till Åkersvik och gjorde därmed min första dag på den skola där jag skulle spendera som närmsta tre åren. 

 

Jag var sjutton år och gick längs Bergsgatan sida vid sida med en bra vän. Klockan var runt tio på morgonen och vi var påväg hem, ramlandes över snöhögar och slask. Jag var fortfarande sjutton år och dansade Storgatan fram ganska precis på dagen ett år innan min egen student. Jag var så kär.

 

Jag fyllde arton år och började kalaset på Bladgränd för att sedan gå armkrok med mina bästa vänner ner på stan. Jag låtsas än idag att jag gjorde min debut på krogen då. Jag var fortfarande arton år och sprang ut på en stor trapp precis kant i kant med Skolhusallén. Jag tog studenten den dagen.

 

Jag skulle fylla nitton år om sex dagar och jag halvspang längs Esplanaden med hjärtat sönderrivet i små, små bitar. Jag tappade nog några av dom bitarna längs vägen. Jag var fortfarande nitton år och gick längs Södra Järnvägsgatan med det löjligaste flinet över hela ansiktet. Fem minuter tidigare hade jag klarat min uppkörning. 

 

Jag är tjugo år om ganska bra precis ett halvår, och jag ska säga hejdå till alla mina vänner om några dagar här hemma på Repslagarevägen. Jag ska skaffa mig minnen runt helt nya gathörn nu.